Annica Delfos

 

Happy Times. Knowing where they came from, but needing to know where they are heading to, has made me make more paintings. It’s something about us humans, do we really think that controll comes with age? really? That happines comes with wealth? really?

Did you always know that you wanted to make installation art? No, I  thought that I had to choose. Am I a ceramic artist? a photographer?  a painter? or maybe a writer? So I tried to choose, be one of these, but after a while it felt as if I was pretending to be something that I wasn’t. In my head I was making combinations of all of them when investigating  a subject, not realizing what that meant. Until one day I did. Why? I honestly don’t know, it felt like a logical thing to do. To show the quest.

Har du alltid vetat att du ville göra installationer? Nej, jag trodde att man måste välja. Att vara keramiker?  fotograf?  målare? eller kanske  författare? Så jag försökte att välja, att vara en av dessa, efter ett tag kändes det, som om jag låtsades vara något jag inte är. I mitt huvud kombinerade jag alla olika tekniker när jag undersökte ett ämne. Utan att förstå vad det betydde. Tills en dag då jag förstod. Hur? I ärlighets namn har jag ingen aning om hur det kom sig. Det kändes logiska att göra. Att visa mina undersökningar.